Artiklar

Stå upp för dig själv, sätt ner foten och säg ifrån!

Stå upp för dig själv, sätt ner foten och säg ifrån! Idag tänkte jag börja dagen med att berätta om en händelse som inträffade igår. En situation där jag verkligen kände mig förbisedd, trampad på, missförstådd och allmänt ledsen.

Stå upp för dig själv, sätt ner foten och säg ifrån!

Men jag är inte den som accepterar att människor behandlar mig illa. Jag tycker det är en självklarhet att protestera när man  tycker man blir orättvist behandlad. Att kunna säga nej är det som krävs i den här situationen och att inte få dåligt samvete för att man gör det.

Vår viktigaste uppgift i livet är att stå upp för oss själva, både för vår egen skull och som förebild för andra, och att låta någon behandla dig illa är alltså inte till hjälp för någon.

 

Stå upp för dig själv, sätt ner foten och säg ifrån – Händelse

Vad hände då? Jo. En mycket trött och lätt febrig småbarnsmamma (jag) anlände till ett Centrum i Stockholm. I bilen finns förutom mig 5 barn mellan 1 och 10 år. Vi skulle besöka tandläkaren. Allihopa samtidigt…en utmaning bara det
Stå upp för dig själv, sätt ner foten och säg ifrån!När vi parkerar backar jag olyckligtvis på en bil. Barnen springer ut ur bilen och situationen bland all trafik i parkeringsgaraget blir kaotisk och ganska farlig. Jag styr upp situationen med barnen och går fram till mannen vars bil jag backat på. Jag erkänner  påbackningen och ger honom mitt mobilnummer och ber honom kontakta mig senare under dagen så att vi i lugn och ro kan ordna  detta med mitt försäkringsbolag. Att stå och prata i ett parkeringshus med 5 småbarn ansåg jag inte lämpligt. Skadan var dessutom materiell och begränsad – ingen allvarlig skada som krävde utredning direkt. Det handlade om en 10cm repa i hans kofångare. (Storleken på skadan är naturligtvis inte relevant – kör ,man på någons bil – då står man för det –punkt)  Han hade även registreringsnumret  på bilen- då den stod parkerad.

Stå upp för dig själv, sätt ner foten och säg ifrån!

Till saken hör att denne denna man, vars bil blev påbackad, jobbar som väktare på Centrumet – han ringer genast efter sina kollegor i tjänst. De kommer omedelbart – jag möter dem i hissen när jag är på väg upp till tandläkaren.

Jag tar mina barn med mig till Tandläkaren på  plan 6. Jag känner mig upprörd – då jag upplevt mannen i garaget som hotfull och otrevlig. Väl hos tandläkaren inser jag att jag glömt ställa in P-skivan. För att inte åka på både P-böter och självrisk till mitt försäkringsbolag lämnar jag barnen ensamma hos tandläkaren, med storebror som barnvakt, och återvänder till garaget.

Där träffar jag på mannen igen. Jag upplever honom åter som hotfull. Han går mot mig så jag trycks upp mot en vägg. Han påstår att jag inte svarar i telefonen. Jag ser att den varit avstängd. Jag slår på den och ber honom ringa för att själv se att signalen går fram. Det gör han inte. Han har fullt upp med att prata med sina väktarkompisar på sin egen telefonen. Han verkar ointresserad av vad jag har att säga. Han påstår att jag skriker åt honom. Det är möjligt – men han gick där med sin mobil i örat och lyssnade inte på mig. Dessutom trycker han upp mig mot en vägg!?Jag var  rädd.  Plötsligt avbryter han samtalet med sina kollegor – Han vill se legitimation. Detta har jag inte med mig. Han säger då till sina väktarkompisar på telefonen att jag tänker smita.

Jag börjar bli stressad – måste återvända till barnen som är själva hos tandläkaren. Jag ber honom återigen att ringa mig. Telefonen är på och jag säger att om han ringer nu så ser han att signalen går fram. Det gör han inte han fortsätter prata med sina kollegor på telefonen. Istället börjar han förfölja han mig, Jag känner mig trängd. Han trycker sig in i hissen. Jag ber honom att sluta följa efter mig, att hans hotfulla sätt skrämmer mig sedan börjar jag gråta. Nu börjar hon lipa säger han i telefonen – ta henne på plan 5.

På plan 5 dyker 2 väktare upp (hans kompisar). Jag säger samma sak till dem. Att jag tar på mig påbackningen i garaget, bilen står kvar, ni får kontakta mig via telefon. Jag går iväg. Jag måste återgå till mina barn som väntar.

Men väktarna följer efter och tränger sig in hos tandläkaren. In i väntrummet och vidare in i undersökningsrummet där min treåriga dotter just blir undersökt.Sitt Livs första besök hos tandläkaren…det lär hon nog aldrig glömma.

Barnen blir rädda och gråter och jag gråter.  Försöker gömma mig bakom den stackars tandläkaren…Väktaren kräver mig på legitimation. Du har smitit från en trafikolycka skriker han inne på mottagningen. Olyckan i detta fall är då repan på hans polares bil. Jag skulle snarare kalla det en parkeringsskada.  Mycket olustig situation – bland mina barn och andra patienter. Jag upprepar åter att jag inte har leg med mig. Istället för att be tandläkaren bekräfta min identitet ringer han polisen – som får komma.

Polisen kommer efter ca 1 timme. Min man kommer från jobbet för att ta samtalet jag är alldeles för skärrad. Efter en stund återger jag dock min version av händelsen (samma som ovan).

Stå upp för dig själv, sätt ner foten och säg ifrån! E-kompassen läser lagtexten

Var ligger rim och reson i detta beteende. En väktare ska enligt länsstyrelsen  agera efter vad situationen kräver. Dessutom inge förtroende och lugn. Här gick de över gränsen och agerade oproffesionellt  för att det var deras kollega och vän som blivit påbackad!

Jag hävdar åter att jag gjort det jag kunnat och att väktarna borde bedömt situationen annorlunda. Bilen står parkerad i garaget, de har reg.nummer, de vet var jag befinner mig och jag har 5 småbarn i släptåg – vad är oddsen för att jag skulle smita?! Jag har inte ens gett sken av att vilja smita!

  • Väktaren hävdar att bilen var skriven på min man vilket berättigade honom att följa efter mig. Väktaren hävdar dessutom att jag smet från en trafikolycka (läs lätt repa i kofångaren).  

Men detta agerande finns reglerat i lagen. Eftersom väktaren  hänvisar till sin kompis har de sannolikt inte haft påbackningen inom oavbrutet synhåll Väktarna kan med detta som bakgrund enligt min bedömning inte ha tagit mig på bar gärning. Det är istället en angelägenhet hos polisen efter anmälan. För att du ska ha varit på flyende fot krävs det att en behörig myndighet gjort en efterlysning av dig för allmänheten.  De får dessutom inte hålla förhör med dig, utan ska omedelbart kontakta och invänta polis som tar över (24 kap. 7 § RB).  Som en parantes…jag hade ju erkänt…Att dessutom rusa in hos Tandläkarens undersökningsrum är ett olaga intrång som finns reglerat i brottsbalken.

  • Tydligen känner väktaren heller inte till att trafikförsäkringen är knuten till fordonet och ersätter alla skador på tredjepart oavsett chaufför
  • En begäran av ID-handling måste ha stöd i lag. Det följer av 19 § Polislagen att ID-handling får krävas om det är nödvändigt för att fastställa din identitet, men endast om gripandet skett med laga rätt, vilket tidigare konstaterats att väktarna inte haft. Väktarna hade alltså inte rätt att kräva min identitet eftersom de inte fick gripa mig från första början.

Jag har kontaktat väktarens chef, och centrumchefen. Jag  förväntar mig att de  kontaktar mig under dagen och förklarar situationen. Jag tänker annars låta ärendet gå vidare till Länsstyrelsen. Så här får det inte gå till!Ni bråkar med fel person😉’

Hur ser ni på denna situation? Vad skulle ni ha gjort? Gjorde jag rätt? Gjorde dem rätt? kommentera!

You Might Also Like

No Comments

    Leave a Reply

    19 + fem =

    %d bloggare gillar detta: