Artiklar

Livets mirakel och förgänglighet.

Livets mirakel och förgänglighet.I fredags kom vår katts efterlängtade kattungar. Fem kattungarna blev det totalt.  Det var en okomplicerad förlossning. Kattmamman var så duktig och tvättade  sina ungar direkt. Hon till och med diade sina  samtidigt som förlossningen fortgick…skulle ni klara det kära mammor 🙂 Trots en okomplicerad förlossning så var en av dessa fem kattungar dödfödd – den ignorerade kattmamman direkt och vi plockade bort den från henne. Men vi hade fyra välmående underverk i bolådan. Livets mirakel och förgänglighet.

På morgonen dagen efter födseln upptäckte vi att kattmamman hade bitit av svansen på en av kattungarna. Hon visade även aggressivitet mot denna lilla krake. Jag åkte med kattungen till veterinären och där tvättades  svansstumpen, gav katten vätska och tömde magen som förstoppad. Hemma började sedan operation stödmatning! Modermjölksersättning varannan timme dygnet runt. Efter matstunden skulle mage och rumpa försiktigt masseras för att stimulera matsmältning och få kattungen att göra ifrån sig.Kattungen ökade i vikt och efter ca ett dygn lyckades jag få mamman att acceptera den igen. Den kattungen har nu stadigt ökat i vikt och mår bäst av alla i kullen…trots att den inte har någon svans…

Så började nästa utmaning…två av kattungarna i kullen minskade i vikt istället för att öka i vikt. Kattmamman verkade ointresserad av att dem och de verkade dåliga, svaga och nedkylda. Det fick bli veterinären igen…Operation stödmatning fick börja om….vi provade även att stödmata syskonen med tanken att försöka få kattungarna som är mindre än syskonen få äta på mamma istället –  i lugn och ro. Om de stora är mätta och belåtna ger det mer tid för de små att dia hos mamma och de behöver få i sig antikropparna. Det fungerade inte! Mamman ville inte veta av dem.

Så kattungar bedömdes inte kunna vara hos sin mamma utan blev ordinerade att ligga på värmedyna eller ha  nära kroppskontakt med oss.

Vår hund Charlie visade Empati och ville ta hand om kattungarna…gnällde och ville vara nära…så gulligt.

Efter 4 dygn gick det inte längre. Igår dog båda med bara några timmars mellanrum. Vad som var den verkliga orsaken till att de inte ökade i vikt utan tynade bort det får vi aldrig veta. Vad jag däremot vet är att vi gjorde allt för att historien skulle få ett lyckligare slut…

Nu har katthimlen 3 ny .små kattänglar…kanske finns det en mamma-kattängel där som tar hand om dem…jag vill tro det!

 

 

 

You Might Also Like

No Comments

    Leave a Reply

    arton + ett =

    %d bloggare gillar detta: